Mina anor och andras

Mina anor och andras

Släktforskningens glädjeämnen och vedermödor

Dalarna, Värmland, Småland, Bohuslän och soldater. Nya upptäckter och lösningar på problem. Släkter och gårdsnamn. Det finns mycket att berätta om och för släkten och andra intresserade.
Min hemsida grudin.se handlar om soldater vid Mora kompani Dalregementet
Välkommen
Mari-Louise Grudin

Mina anors fyra landskap

SläktforskningPosted by ML 2017-10-23 18:56

Snål och arbetsam som en smålänning, glad och skojig som en värmlänning, stursk och traditionsbunden som en dalmas eller bohuslänning utan speciellt rykte .

Med en far med anor från Småland och Bohuslän och en mor med anor från Värmland och Dalarna kan man undra vad det blivit för röra? Säkert är i alla fall att släkterna haft mycket olika levnadsvillkor. Att vara självägande bonde eller varit tvungen att böja sig för godsägarens villkor. Ha god avkastning på jordbruket och gott om mat eller magert jordbruk och svält. Att vara yrkesman, eftersökt inom sitt gebit eller dräng som får ta det arbete som bjuds.

Genom att följa anorna genom århundradena upptäcker man hur olika livet varit för landsbygdens folk i de olika landskapen, vilka skillnader det fanns i levnadsvillkoren. Mina förfäder har till största delen varit jordbrukare med eller utan egen mark. De har varit hemmansägare, åbor, arrendatorer eller torpare. I slutet av 1800-talet när industrialismen slagit igenom, kommunikationerna förbättrats och kunskaperna om omvärlden fanns började ungdomarna lämna jordbruket och ge sig ut i världen.



Farmors släkt bodde i socknarna söder om Växjö i Småland främst Uråsa, Vederslöv och Moheda m fl. Jag har över 20 socknar i databasen. De flyttade mellan socknarna och sökte efter nya arrenden och torp. Det finns ingen släktgård som beboddes i fler än 2 generationer. Marken ägdes av storgodsägare som ”lånade” ut mark och stuga mot betalning i arbetskraft och/eller pengar. Några lyckades friköpa en gård. En del män hade andra yrken som tegelslagare, malmtagare, salpetersjudare, organist o klockare. Några få soldater fanns också i början av 1700-talet. En gren i början av 1700-talet var adlig, de hade andra levnadsvillkor, men det var inget som påverkade släkten framåt i tiden. Kring 1900 började farmor o hennes 8 syskon överge bondelivet. En bror blev kvar i Småland som bonde, en blev målare, två systrar flyttade till Stockholm, 3 bröder till Amerika och farmor o hennes tvillingsyster hamnade i Göteborg som pigor i ”finare” hushåll. Tvillingsystern blev sjuk och kom på sjukhus men farmor Anna Matilda (1876-1949) började ägna sig affärsverksamhet och hade ett tag speceriaffär och senare mjölkaffär samtidigt som hon var ”ensamstående mor”.



Farfars släkt bodde i några socknar väster om Kungälv i Bohuslän främst Kareby och Solberga. Där var det goda jordbruksbygder. De flesta var självägande bönder och gårdarna brukades i generationer. I många bouppteckningar efter äldre personer står att gården sålts/ överlåtits till ett barn och att de övriga barnen kompenserats på något sätt. Flyttade någon till en annan socken var det för att gifta sig. Farfar Otto (1885-1960) flyttade till Göteborg och började arbeta på SKF med kullager. Gården, som gått i arv i generationer, hade övertagits av andra släktingar. Senare arbetade han på Pellerins Margarin. Han träffade farmor, hon blev med barn. Samtidigt hade han barn med en annan kvinna och gifte sig med henne.



Morfars släkt bodde i socknarna i södra Värmland främst Borgvik, Gillberga, Stavnäs m fl. De var självägande bönder eller arrendatorer/torpare. En son ärvde gården och de andra sönerna arbetade som drängar tills de själva kunde arrendera eller köpa ett torp. Bygden präglas av de stora bruken vid vattendrag med forsar. Här byggdes det järnbruk med ugnar och smedjor. Kvarnarna drevs också med vattenkraft. I släkten finns många mjölnare och smeder. Dessa flyttade ofta mellan bruken för att få arbete ”med bättre villkor”. En man var skiffertakläggare. En gren av släkten hade flera generationer klockare/ organister. Folkskolan infördes kring 1842 och gjorde det möjligt för intresserade att skaffa kunskaper och senare vidareutbilda sig. Morfars far blev folkskollärare och även hans söner utbildade sig. Morfar Gösta (1881-1915) läste och praktiserade på olika sätt tills han fick arbete som skogvaktare år 1911 på Bolltorps gård i Skönberga socken i Östergötland. Innan det hade han varit i Mora och Oxberg och träffat mormor och gift sig. Tyvärr dog han redan 1915 endast 34 år gammal och lämnade efter sig änka o 3 små barn.




Mormors släkt bodde i Mora sn i Dalarna och kom främst från byarna Oxberg och Gopshus. De var småbönder som ägde sin mark och gårdar. Även husen av timmer kunde ärvas, delas och flyttas. Jordbruket räckte inte till för att försörja familjerna. Genom många århundraden utvecklades traditionen med s k ”herrarbete”. Man vandrade ut i landet och tog arbete hos adel/godsägare m fl, som hade råd att leja folk och betala för det. Det kunde gälla brobygge, dikesgrävning mm. Flickorna kunde bli t ex ”trädgårdskulla”. Man började också med tillverkning av olika varor som man sedan tog med sig och drog ut i landet för att sälja. I Oxberg gjordes vävskedar.
Traditionen med fäbodlivet var också speciellt för Dalarna jämfört med de andra landskapen. Några av männen blev soldater och det kom också unga män från andra delar av Sverige som lät leja sig som soldat och senare gifta sig med en flicka i byn. Moraborna var trogna sin hembygd, några flyttade, men de flesta kom hem igen efter sina arbetsvandringar. De hade sin mark o gård kvar hemma. Mormor Lovisa (1881-1959) hade ett lite arv efter sin far och kunde utbilda sig till småskollärarinna. Hon fick arbete i skolan i Oxberg. Morfar och hon träffades och det blev giftermål 1909. Efter vistelsen i Skönberga och hon blivit änka flyttade hon hem till Oxberg och Mora igen med sina barn och fick så småningom lärarinneplats i Oxberg igen.

Georgs anor har haft Mora och byn Vika som bas och det har också varit basen för vår familj, men nu har våra barn spridit ut sig till andra landskap i Sverige. Barnbarnen har nu anor också från Uppland, Jämtland eller Västerbotten.



  • Comments(0)//ml.grudin.se/#post28

Någon droppe blått blod i släkten

SmålandPosted by ML 2017-08-08 18:32

På Facebook finns en sida som heter Ofredsår. Författaren skriver om Sveriges historia på ett intressant och lättsamt sätt. De senaste inläggen har varit en serie om Gustav Vasas ättlingar Erik XIV, Johan III, hans son Sigismund och Johans bror Hertig Karl (Karl IX). Stridigheterna dem emellan gällde om Sigismund, som polsk kung, också skulle vara kung över Sverige.

Ungefär samtidigt som jag läste dessa inlägg i fb upptäckte jag ett fel i min släktforskning på farmors anor. När jag följde de nya rätta anorna, visade det sig, att det från början av 1700-talet och bakåt i tiden bar av rakt in i svenska adelsätter.

Sveriges adelsätter är väl utredda och deras liv och leverne finns att läsa på internet bl a på
https://www.adelsvapen.com/genealogi. När jag följde några av adelssläkterna, såg jag att de rört sig i kretsarna kring Gustav Vasa och hans söner och deltog i striderna. Det skulle man vetat på den tiden man satt i skolbänken och suckade över kungarna och deras krig. Här är några av släktens adelsmän med tjusiga namn.

Peder Christersson Siöblad den adliga ätten nr 75


Peder Christersson föddes ca 1530. Han var trogen Erik XIV och hertig Carl. Hövidsman på Västerås slott 1598 och sändes 1598, såsom trogen anhängare av hertig Carl, jämte sin styvson Carl Carlsson Gyllenhielm att stilla det i Uppland till förmån för konung Sigismund utbrutna »bullret». Ståthållare på Nyköpings slott 1602 och 1603. Död före 1604-02-29.Hans andra hustru var Karin Nilsdotter, var tidigare älskarinna till hertig Carl och mor till Carl Gyllenhielm.

Peder Lindormsson Ulfsax den adliga ätten nr 107


Peder Lindormsson deltog i striderna mellan konung Sigismund och hertig Carl på den förres sida och utstod redan 1596 jämte sin familj svår förföljelse från hertigens sida. Följde konungen till Polen 1598, då alla hans gods, 180 gårdar, indrogos till kronan och bortgåvos 1606-11-28 till amiralen Anund Hansson, sedan en del, som varit pantsatt, blivit återlöst enligt k. brevet s. å. 11/11. Instämdes till riksdagen i Linköping 1600, men infann sig icke. Död i Polen efter 1606. Gift med Brita Nilsdotter, fängslad och torterad 1596 på grund av misstankar att hava mördat en djäkne på sin gård. Ånyo fängslad med anledning av ett mannens brev till Gustaf Stenbock 1603-03-20 och efter upptäckten av västgötaherrarnas stämplingar på hösten s. å. förd till hertigen i Kalmar och där avrättad s. å. dotter av hövidsmannen Nils Persson (Silfversparre) och Estrid Gustafsdotter Stiernbielke.

Olof Andersson Oxehufvud den adliga ätten nr 102


Olof Andersson var konung Sigismunds ståthållare på Kalmar 1594-07-13. Död i fängelse (enl. hertig Carls Slagtarebänk). Han förverkade såsom en konung Sigismunds anhängare sina gods under kronan, men dessa återskänktes 1608 till hans barn. Gift 1574-09-26 med Kerstin Månsdotter Stierna, död 1594-01-16 och begraven på Kalmar kyrkogård, där hennes gravsten finnes16, dotter av lagmannen Måns Pedersson (Stierna), och Brita Jönsdotter (Böllja).

Släkt? Javisst. Han var min farmors mormors farmors farmors farfars morfar!



  • Comments(0)//ml.grudin.se/#post27

Stugan på Syderön

JärpesboPosted by ML 2017-07-17 21:00

På Syderön står en stuga, uppsatt många år senare än de på Buderön. Den skulle också tjäna som övernattningsstuga vid de ibland veckolånga fisketurerna. Det var Bogg Anders Nilsson (1869-1946), Lars Grudin (1865-1949), Rull Lars Andersson (1881-1975) och Anders Böhlin (1868-1942) som 1908 beslöt att bygga stugan.


Här är de på Buderön. Bogg Anders och Lars Grudin hänger upp noten. Rull Lars och Anders Böhlin sitter och rensar siken.

2003 fick stugan en utvändig upprustning, den blev målad och fick nytt tak. Den senaste upprustningen är

Dritståndji å Syderäni



Här har dom suttit i regn, sol och myggornas stick

Medan dom väntat på lugnet och sikens små pick

Mycket jag sett och mycket jag hört,

Men nu är det länge sen någon mej rört

I ett halvsekel minst har jag varit i tjänst

Blott minnena lever i tjärvedens spänst

(Lennart Nilsson)

Uppgifter o foton från Majvor Jonsson och Lennart Nilsson







  • Comments(0)//ml.grudin.se/#post26
Next »