Mina anor och andras

Mina anor och andras

Släktforskningens glädjeämnen och vedermödor

Dalarna, Värmland, Småland, Bohuslän och soldater. Nya upptäckter och lösningar på problem. Släkter och gårdsnamn. Det finns mycket att berätta om och för släkten och andra intresserade.
Min hemsida grudin.se handlar om soldater vid Mora kompani Dalregementet
Välkommen
Mari-Louise Grudin

at medelst öfwerenskommelser inskränka hwarjehanda öfwerflöd och yppighet, samt förekomma ett ogudachtigt lefwerne

VärmlandPosted by ML 2017-05-24 09:28

När jag letade efter min ana Olof Kullanders utnämning som sockenskräddare i Stavnäs stötte jag på detta protokoll. Hittade inte det jag sökte, men fick en klar bild av hur livet i Stavnäs var då och troligen inte bara i den socknen.

I Stavnäs socken, Värmland, hålls den 24 maj 1767 sockenstämma där man ställer upp regler för hur man skall uppföra sig och stävja fylleri. Kyrkoräkenskaperna borde kollas för att se hur mycket böter som strömmade in. Dessutom lönade det sig att vara angivare.

Stavnäs (S) KI:2 (1752-1789) Bild 39 / sid 70 § 5 låter det så här:

Som Hans Kongl. Maijt. I nåder anbefallt Rikets Prästerskap uti allmänna Soknestämmor förmå sina åhörare af Allmogen, at medelst öfwerenskommelser inskränka hwarjehanda öfwerflöd och yppighet, samt förekomma ett ogudachtigt lefwerne; giordes wid denna Soknestämma tienl. föreställningar härom, hwaraf församlingens ledamöter upmuntrades at enhelleligen antaga och efterlefwa följande puncter.

1/ Som på wåra Landtmarknader, såsom Edana och Bysätter, samt under wägen dit och dädan ett ganska oordentligt wäsende med fylleri, skrig och rop, svordom,trätor, slagsmål och ett lättfärdigt dantande plägar spörjas; så blef nu faststält, at ungdom under 15 år, som i något af dessa mål sig förbryter; skal, efter brottets beskaffenhet, sittja en eller flera söndagar uti ståcken.


2/ Om någon öfwer 15 år, och til laga ålder kommen, skulle på sådant sätt sig föhra, den skall plichta 3 dr Smt.

3/ Beswäras någon med kortspel hemma eller borta: på Söcken eller helge- och högtidsdagar plickta 3 dr smt.

4/ Öfwerlastar sig någon med drickande och supande, at man af tal och åtbörder ögonblickeligen kan se, det han är drucken; den skal plickta 3 dr och så ofta brottet förnyas, fördubblas böterna.

5/Om någon uti fylleri öfwar swordom och slagsmål, eller på annat sätt någon med ord eller gärning förolämpar, böta för hwardera förseelsen särskilt 3 dr smt första gången, sedan dubbelt.

6/ Håller någon uppå marknadsplatser eller hemma i husen Brännvinssalu, utan bewilningsafgifter til Kronan, böta 3 dr.

7/ Till förekommande af öfwerflöd och onödig kostnad wid Bröllop, Barnsöl och begravningar, giordes den författning, at Bröllopsgästerna, efter måttlig wälfägnad, skiljas åt och begifwa sig hwar hem til sitt 3dje dagen. Men de som bewista Barnsöl och Begravningar första dagen, långväga släktingar undantagna.

8/ Eho, som bjuder giäst längre qwar, och den som buden eller obuden blir öfwer utsatta tiden, böta 3 dr smt.

9/ Bör icke heller wid sådana tilfällen, mindre stämmor,auktioner och flera samlingar någon wara öfwerlastad och drucken, ty det är ochristeliget, wid 3 dr smt plickt.

10/ Hwilken, som besöker hemlig eller offentel. krog, och sitter der öfwer en tima at fylla sig, skal plickta 3 dr och äfwen så mycket den som säljer: tillåtas han sittia öfwer natten och öfwar fylleri, böta både kiöpare och säljare dubbelt.

11/ Om föräldrar eller andra gifwa åt sina barn och ynglingar brännewin, hwaraf de i god tid kunna tilwänjas at älska den waran, böta 3 dr smt.

12/ De utnemda tilsyningsmän, som se med någon genom fingrar, och ej redeligen gifwa en hwad emot denna öfwerenskommelse skier, böta tillika med den brottslige hwardera 3 dr smt.

13/ Som ej alltid kunna wara witnen at tilgå i dessa mål; skola tillsyningsmannen sielfwer äga witesord, och den skyldige lika fult böta.

14/ Alla dessa böter komma Kyrkones Sexmän at taga ut, och skola twå daler waraf anwendas til fattiga barns underwisning i Christendomen, och 3die dalern til angifwaren.

15/ Skola de förgripelser, som skie emot allmän lag, lika fullt hos Kronobetienterna angifwas, och den skyldige äfwen wid domstolen swara för sitt brott.

Allmänneligen beslutit och samtyckt år och dag, som förut skrifit står.

Joh. Wallström









  • Comments(0)//ml.grudin.se/#post25

Klockaren Olof Kullander i Borgvik

VärmlandPosted by ML 2017-05-20 18:17

Olof föddes den 5 augusti 1736 i Hasselbol i Alster socken i Värmland. Hans föräldrar var mjölnaren Erik Andersson från Kinnekulle och Katarina Persdotter Hasselström som jag skrivit om i tidigare inlägg.

Olof var yngst av 5 syskon. Hans far Erik dog 1749 när Olof var 13 år. Förmyndare blev hans farbror Måns/Magnus Kullander. Familjen hade bott vid Alstrums bruk där kvarnen fanns, men efter Eriks död flyttade Katarina och barnen till gården i Hasselbol. Olofs äldre bror Gustav blev senare bonde i Hasslebol. Olof verkade inte ha intresse för varken kvarn eller gård, han begav sig till Kristinehamn. Åren 1758-1760 står han skriven som lärogosse hos skräddarmästaren Anders Tingelöf. Några år senare skrivs han i Karlstad som skräddargesäll och 1768 finns han i Stavnäs som sockenskräddare.

Den 1 november 1769 gifter han sig i Älgå socken. Han hustru är mästarsmedsdottern Britta Jonasdotter Nyqvist. Hon är också född i Alster år 1746 men finns inte med i födelseboken. Vid vigseln ger Olof en morgongåva till Britta på 40 lod silver. Det var en relativt hög summa, kanske släkten i Alster bidrog . Deras familjer är bekanta sedan tidigare, de hade bott i samma bruksmiljö i Alstrum och Olofs föräldrar hade varit faddrar vid Brittas äldre syskons dop.

Redan i mars 1770 föds Olofs och Brittas första barn Caisa. Hon dör tyvärr redan efter några månader av en ”okänd bansjuka”. Nästa lilla dotter Britta föds i september 1771 men inte heller hon överlever utan dör i december samma år av ”hastig sjukdom”. Nu verkar Olof ha tröttnat på skräddaryrket för han byter yrke och blir klockare i Borgvik dit familjen flyttar. Sonen Jonas föds 26 november 1772 i Borgvik. I födelseboken kallas Olof för skräddare och konstituerad klockare.

I Borgviks sockenstämmoprotokoll 14 aug 1774 står det: ”Skräddaren Olof Kullander, som efter laga och förenligt wahl blifwit af hela församlingen jämte H: herr Prostens bifall kom til klåckare efter den i watnet omkomna klåckaren Pehr Nilsson lofwades nu af herr Prosten fullmagt til samma sin sysslas bestridande samt den lön som denna syssla åtföljer.

I Borgvik var det visitation den 29 mars 1774 då Prosten Fryxell från Fryksdalen förhörde sig om hur det stod till i församlingen och kyrkolivet.
I § 5 sägs att ingen ”scholemästare” fanns, föräldrarna lärde själva sina barn att stava och läsa i bok. Visitator erinrade, att om ingen annan skulle gifwas, som kunde lära barnen, så wore det, efter Kyrkolagens föreskrift, klockarens skyldighet, mot billigt arwode.
§ 10 Klockarbohl (=gård som klockaren kunde disponera) fans här icke, utan bebor klockaren sockenstugan, som till tak war bristfälligt, men nu låfwades att i sommar skulle omtäckas.

I juni samma år beslöts ”som sockenstugaan i anseende til taket befans wara så bristfälligt, at både väggar och inrede befaras taga skada ifall taket ej snart skulle ömsas” Det beslöts att 1 från varje matlag skulle samlas en dag och ta näver med sig för att laga taket.

Olof och Britta fick alltså flytta in en delvis renoverad sockenstuga.



I boken ”Borgvik förr och nu” skrivs: "På våren 1774 utfärdades fullmakt för den nyvalde klockaren Olof Kullander. Han var född i Alster socken, hade lärt skrädderiyrket i Kristinehamn, arbetade sedan i detta yrke på skilda platser äfven i Kristiania och andra städer i Norge, kom tillbaka till Sverige och var ett år sockenskräddare i Stafnäs, hvarefter han inflyttade till Borgvik. Törhända imponerade han på socknemännen genom sin belefvenhet, han som varit omkring och sett så mycket; helt säkert var han också både läs- och skrifkunnig och han inflyttade nu i sockenstugan, gifte sig och hade kunnat blifva stamfader för en stor slägt, men många av hans barn dogo som späda; åtskilliga växte dock upp och kommo ut i världen. (tidsangivelserna stämmer inte riktigt)

Att Olof kunde läsa och skriva kan vi ta för givet, kommen som han var från nämndemannasläkter både på faderns och moderns sida. Han måste haft en vacker och stark sångröst eftersom det var ett villkor för att komma ifråga som klockare. Vi vet inte om han sökt tjänsten själv eller om han utmärkt sig under psalmsången vid gudstjänsterna och blivit tillfrågad. I hans barndom på Hasselbol bodde även klockaren i Alster socken Sven Persson med familj där några år. Kanske Sven upptäckte Olofs sångröst och lärde honom kyrkosånger?

En klockare hade många uppgifter enligt Wikipedia:
I klockartjänsten ingick att sköta klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. I kyrkoordningen av 1571 heter det bland annat: ”Klockare skall vara ärlig, trogen, flitig, boklärd och kunna sjunga och skriva, så att han däruti kan undervisa församlingens ungdom”. I 1686 års kyrkolag räknas han till kyrkans ämbetsmän och kallas kyrkobetjänt. Han skulle medverka vid bröllop, barndop, kyrkogång och begravningar. Han skulle övervaka ordningen på kyrkogården angående grävning, hålla kyrkans böcker och handlingar i ordning, mottaga, framlämna och förvara handlingarna, utskriva kungörelser, uppbära och anteckna en del inkomster till kyrkan, övervaka att kyrkvaktaren med flera fullgjorde sina åligganden. Vidare hade han ansvaret för att kyrkan blev belyst och att kyrkliga minnesmärken vårdades. Han skulle medfölja pastor på husförhör och sjukbesök och bära pastors brev till nästa klockare. I viss mån fick han också biträda vid sjukdomsfall, då han ”med åderlåtning skulle betjäna de sjuka”


Sentida ättlingar begrundar spisen där Britta skötte hushållet.

Sockenstugan, som Olof och Britta flyttade, finns bevarad än idag. Här skulle Britta föda ytterligare 8 barn, endast 4 av dem blev vuxna. Sonen Jonas föds i nov 1772, växer upp och blev mjölnare som sin farfar. I mars 1776 föds Stina, som dör i rödsot (dysenteri) när hon är 7½ år. Prästen skrev om henne ”en vacker och kwick flicka”. Anna föds i mars 1779 och dör efter några månader. Dödsorsaken anges ”förqvafd i sömnen hos modern”. Det är inte så ovanligt att se detta skrivet när en baby dött. Det kan ju vara så som det skrivs, men det kan också vara vad vi nu kallar ”plötsligt spädbarnsdöd”. Sara föds i juni 1780 men dör 11 månader gammal av okänd sjukdom. Döttrarna Maria 1782, Caisa 1785 och Sara 1790 överlevde spädbarnstiden, växte upp gifte sig och bildade familj. 1794 föds så tionde och sista barnet, en son Erik, han blir bara 1 månad gammal.

I denna lilla stuga samlades också eleverna som Olof skulle lära läsa och skriva.


Att vara klockare medförde inga stora inkomster. Som utsocknes hade Olof inget eget jordbruk, som kunde ge tillskott till hushållet.

"Klockarelönen uppgick till 1 fjärding havre av vart matlag, undantagandes bruksfolket. Olof K begärde 1808 löneökning med en kanna råg av varje matlag, vilket dock avslogs. När Olof 1810 avled som "fattig och inhyses", beslöt stämman, enär klockarelönen var så liten, att ingen kunde leva på den, att ingen utsocknes skulle hädanefter antas till klockaresysslan...(Ur boken Borgviks bruk...sid 58/Domar Skafte/

Olof dör 25 april 1810 och i dödboken skrivs att han ”förde en stilla och saktmodig vandel”. och dog av slag 74 år gammal. Hans hustru Britta skulle leva 19 år till som änka. Hon dog 19 augusti 1829 av ”hetsig feber”.

På kyrkogården i Borgvik finns en minnessten över Olof Kullander och hans sentida ättlingar, som fortsatte traditionen som kantor/kyrkosångare.




Om att bli mästare och sockenskräddare.

Kring år 1700 var modellen med skråämbeten utbredd i nästan alla svenska städer, och det gav staten möjlighet att kontrollera hantverksmarknaden. Bara de hantverkare som fått titeln Mästare hade rätt att bestämma själva och vara sina egna chefer. Allting har sin början, så även att bli Mästare i sitt yrke. Det första steget på denna karriärstege var att bli lärling hos någon som redan var Mästare. Lärotiden brukade vara tre till fem år. När lärotiden var över blev lärlingarna Gesäller. Gesäll kan beskrivas som en slags yrkesexamen, och mot slutet av tidsperioden med skråordningen som system behövde lärlingarna bli godkända i ett Gesällprov. Ett så kallat Gesällbrev blev beviset för denna uppgradering och drömmen om den egna Mästartiteln kom närmare.
Den sista prövningen för Gesällerna innan de fick ett Mästarbrev och slutligen kunde kalla sig Mästare, var ett Mästarprov. Detta krävde stor hantverksskicklighet, och många Gesäller gjorde så kallade Gesällvandringar mellan olika Mästares gårdar för att förfina sina kunskaper. Som Mästare kunde man ta egna lärlingar och Gesäller, och genom att sätta en Mästarstämpel på sina varor garanterades god kvalitet.

På 1680-talet fick i begränsad utsträckning några yrkeskategorier rätt att slå sig ner på landsbygden för att utförs sitt yrke. Det var framförallt skräddare, smeder och skomakare. De kallades sockenhantverkare och hade enbart tillstånd att verka inom "sin" socken. Det var sockenstämman som utsåg vilka som fick verka som sockenhantverkare i den aktuella socknen. Skräddarna och skomakarna ambulerade mellan gårdarna, där bönderna själva tillhandahöll materialet, oftast egen produktion av textilier, skinn och läder. Betalningen bestod främst av kost och logi under tiden arbetet pågick







  • Comments(1)//ml.grudin.se/#post24

Mjölnare i flera generationer

VärmlandPosted by ML 2017-03-26 18:02

En riktig mjölnarsläkt

Kvarnar av olika slag har alltid behövts för att förvandla säden till mjöl att baka bröd av. Man började tidigt med att bygga kvarnar vid vattendrag. Det byggdes dammar och fördämningar och vattnet användes till att driva vattenhjul, som i sin tur drev kvarnstenar. Markägare, som hade turen att ha ett vattendrag på sin mark, byggde kvarnar för husbehovsmalning. Adel och andra stora godsägare byggde större kvarnar där bönderna fick mala sin säd mot betalning. Även staten ville ha inkomster från kvarnarna. Anläggandet av kvarnar reglerades med olika lagar och restriktioner. Staten eller godsägare anställde mjölnare, som fick svära ed på att driva kvarnen enligt lagar och förordningar.

Mjölnaren Erik Håkansson, som uppges vara född 1633 i Ölme socken, var arrendator av kvarnen vid Alstrum bruk i Alster socken vid mitten av 1660 talet. I sitt första gifte fick han dottern Annika född 1662. Han hade varit gift i ca 30 år när hustrun dör 1693. Erik gifte om sig 3 gånger . Hustru nr 2 och nr 3 dör några år efter giftermålet i barnsäng och troligen överlevde inget av barnen. Hustru nr 4 gifte han sig med 1701 och hann få 3 barn med henne innan han själv dör73 år gammal år 1707. Hur det gick för hustrun och barnen är inte känt.

Dottern Annika Eriksdotter gifte sig 1682 med Per Olofsson född 1658 från gården Hasselbol i Alster. Han började arbeta som mjölnare hos sin svärfar och fortsatte att driva kvarnen efter dennes död. Per var en aktad man i bygden, han var kyrkvärd och deltog aktivt i ombyggnaden av Alsters kyrka 1697. Han dog 1719 och Annika levde fram till 1729.



.. kyrkvärden Per Olsson, mjölnaren vid Allströms bruk, var född år 1658 av ärliga föräldrar uti Hasslebol, År 1682 trädde han uti äktenskap med sin kvarlåtna hustru Annika Eriksdotter i Allström, avlat tillsammans 8 barn, 6 söner och 2 döttrar av vilka 3 söner och 1 dotter leva, har levat i ett gott äktenskap i 37 år, varit en stilla och gudfruktig man, sjuknade vid midsommar sjukdom, dog den 22 oktober. Hans ålder var 61 år.

Deras fyra äldsta barn växte upp och kallade sig Hasselström. Johannes blev präst, Olof gästgivare som sin svärfar, Nils var mjölnare några år men blev sedan byggmästare och den enda dottern Katarina f 1695 gifte sig med mjölnaren Johan Andersson. Äktenskapet blev inte långvarigt, Johan dog efter 9 år. Katarina hade fött 4 barn men åtminstone 2 dog som små och de andras öde är okänt.
Nu hade Erik Andersson, född på Kinnekulle, kommit till Alster och börjat som mjölnardräng. Han blir Katarinas andra make och i det äktenskapet föds 5 barn. Han fortsätter med Alstrums kvarn till sin död 1749. Inget av barnen fortsätter med mjölnaryrket. Den yngste sonen Olof Kullander f 1736 utbildar sig till skräddare men slutar som klockare i Borgvik socken.

Olof Kullander gifte sig med smeddottern Brita Nyqvist. Hon födde 10 barn. 3 döttrar och sonen Jonas Kullander född 1772 nådde vuxen ålder. Jonas fortsatte i samma yrke, som sin farfar, och blev mjölnare i Borgvik vid Arnäs kvarn. Jonas var gift 2 gånger. Flera av barnen blev antingen mjölnare själva eller gifte sig med mjölnare.

Jonas Kullander d ä var i sitt andra äktenskap gift med takläggardottern Märta Widing.

De fick sonen Jonas Kullander d y f 1819. Han blev mjölnare i Gillberga sn vid kvarnen i Björnö. Där bodde han till sin död 1899. Äldste sonen Johan Peter Kullander fortsatte mjölnartraditionen vid Ekebol kvarn i Wärmskog socken men andre sonen Karl Fredrik Kullander (morfars far) utbildade sig till lärare.

JP Kullander

Några av JP Kullanders söner fortsatte driva kvarnen i Ekebol, men nu började kvarnar drivas med el, metoderna förbättrades och mjölet blev av bättre kvalitet. De små bygdekvarnarna hade sett sina bästa dagar och lades ner.



Klas Kullander och en dräng rensar kvarnstenarna.

6 mjölnare i nedstigande led efter mitten av 1600talet med undantag för klockare Olof Kullander. Men det finns fler mjölnare i släkten. Christoffer Amundsson verkade i Stavnäs och Gillberga socknar. Hans son Per Christoffersson född 1732 blev mjölnare vid Alsters kvarnar utanför Karlstad. Han var gift med smeddottern Lisa Hierpe. Sonen Johannes Persson f 1770 började som mjölnardräng men blev senare enbart bonde.

Mamma talade ofta att det fanns ”vallonblod” i hennes fars släkt men jag hittade ”bara” mjölnare. Men kanske finns det en liten sanning i ryktet. Kvarnar och järnbruk låg vid samma vattendrag och konkurrerade om vattenkraften. Både Olof Kullander och Per Christoffersson var gifta med smeddöttrar. Någon av dem kan ha haft en vallon i sina anor långt tillbaka…






















  • Comments(0)//ml.grudin.se/#post18
Next »