UppsalasläktenPosted by ML 2018-02-04 09:39Farmors mormors farfars farfars far till E o K
Erik Matsson Kolman - en karolin med livet behåll
Erik Matsson är ca 30 år när han när han 1693 låter leja
sig som soldat för Kolstas rote nr 117 i Knutby socken i Uppland. Han bör vara
född omkring 1663 men det är okänt var han kommer ifrån. Husförhörslängder och
födelseböcker finns inte från den tiden.
Första mönstringen är i Uppsala den 5 juli 1693 och Erik
får/tar soldatnamnet Kohlman efter Kolsta. Rotens rusthållare är Lars Matsson
och Per Mårtensson, som båda bor på Kolsta. Rusthållaren håller en soldat med
häst och utrustning mot att de får en viss skattebefrielse till Kronan. Det är fredstider och Erik får nu en bra häst
och mundering.
Nästa mönstring är i Märsta 9 juli 1694. Erik har gift
sig med dottern till den ena rusthållaren; Per Mårtenssons dotter Karin född
1675. Paret får i rask takt flera barn. Mönstringarna den 11 juni 1695 i
Uppsala 9 juli 1696 i Norrtälje avlöper utan problem. När fjärde barnet föds i
jan 1701 har Karl XII startat krig. Troligen är Erik med vid slaget vid Narva i
november 1700 och Kliszow i juli 1702. Han verkar ha klarat sig bra. Vid
mönstringen i Guttstadt 5 februari 1704
står inget noterat på honom. Flertalet soldater i hans kompani dog vid
dessa slag eller av sjukdomar och blev ersatta med nya unga män.
Harnesk ingick i
ryttarens utrustning.
Vid mönstringen i Lubin 19 juni 1705 berättas att hans
häst dött i okt 1704 och att han fått en ny grå häst med vita fötter och en
liten bläs.
I februari 1704
befann sig regementet i Guttstadt i Ostpreussen och i juni 1705 vid Lubin i
Polen — det rör sig alltså om hållpunkter i Karl XII:s militärt sett
meningslösa polska fälttåg.
Kungen fick
ju som bekant inget grepp om motståndaren, August den starke av Polen, eftersom
denne vid brydsamma tillfällen hade för ovana att smita till sitt hemland,
kurfurstendömet Sachsen. Karl XII ville av utrikespolitiska skäl — risken var
stor att Sverige då kunde dras in i Spanska tronföljdskriget — inte följa
efter.
Till slut gjorde
dock kung Karl slag i saken, bröt in i Tyskland och tvingade August till freden
i Altranstädt, där han måste avstå från den polska kronan. Lifregementet till
häst hängde med. I juli 1707 befann de sig i Bredtleben i Sachsen. (från nätet)
Nästa mönstring den 3 juli 1707 i Bredtleben berättas att Erik 1705 fått ny
Karbin och pistoler och i maj 1707 fått nya stövlar. Samtidigt beviljas han
också avsked och får resa hem med livet i behåll. Uppgifterna är knapphändiga,
kanske blev det en båtresa ända till Stockholm från Polen. Om det blev
landstigning i t ex Kalmar hade han nytta av nya stövlarna vid marchen hem till
Knutby.
Han måste kommit hem senast i oktober 1707 för i juli
1708 föds barn nr 5 som döps till Erik.
Erik Kohlman är nu 44 år. Genom giftermålet med Karin är
han delägare i Kolsta och livet flyter på som bonde för honom. Nu är det han
som står som rusthållare. Hans hustru föder honom ytterligare 5 barn, det sista
är dottern Maja född 1719 . Många av barnen dör som små men åtminstone 5 av
barnen växer upp och gifter sig.
Erik dör 73 år gammal och begravs den 28 december 1736.
Hans hustru Karin Persdotter levde i 20 år till och i
dödboken står om henne:
Enkan hustru Karin
Persdotter från Kålsta, född därsammastädes i Martii månad 1675; gift i 44 år,
haft 10 barn; enka i 22 år. War i 2ne år sängliggande, och blef des skröpliga
ålderdomen af Gud belagd med ett svårt Kors (= lidande) af ett frätande sår som
till sist utvidgade sig öfver hela ansiktet, hwaraf hon led stor wärk och pina,
Hennes elände slutade Gud d 26 okt. begrafd d 4 November gammal 84 år 7
månader.
Sonen Johan född i mars 1711 blev kvar på gården som
rusthållare. Han blev utsedd till nämndeman vid häradstinget och blev även
utsedd till häradsdomare.
BohuslänPosted by ML 2017-12-02 15:47Nu vänder jag i berättandet om släkten och börjar på 1700-talet.
Ottos farfars farfars far Olof Eriksson
föddes kring 1700 i Kareby socken. Han far hette Erik
Andersson och familjen bodde på gården Röd i Kareby. Olof hade 5 syskon. Efter
faderns död omkring 1720 sålde syskonen sina delar i gården till systern Börta
och hennes man. Olof bor kvar på gården tills han gifter sig kring 1731 med
Anna Larsdotter. Av sin svärmor köper han hennes del av gården Höjer. Gården är
delad i tre delar den är som en liten by. Olofs del kallas Höjer Norgård. Där
bosätter sig paret, men lyckan blev inte långvarig. Anna dör redan i efter
något år troligen i barnsäng, det finns inget barn nämnt. Olof gifter om sig
efter något år med Anna Nilsdotter och med henne får han 4 söner. I
bouppteckningen efter Anna Nilsdotter 1765 nämns att gården med all fast o
lösegendom är såld till sonen Nils. Olof bor kvar på gården och blir
omhändertagen, tills han dör omkring 1776.
Nils Olofsson född kring 1738
gifter sig kring 1765 med Elin Olofsdotter och de får 3
barn, den yngste heter Olof född 1774. Nu händer det olyckliga att både Nils och Elin dör kring 1781. Släktingar rycker in och ordnar med bouppteckning
och förmyndare. Gården är ¼ dels hemman fullt utrustad med redskap mm . Det
finns 1 brun häst på 14 år och 1 gult sto 7 år. 5 kor, 2 kvigor, 4 får 1 gris
och 6 gäss. En rätt stor gård som väl föder 1 familj verkar det.
Det blir Olof Nilsson som övertar gården. Vid storskiftet 1792 år han med vid
förrättningen.
Olof gifter sig 1796 och får flera barn varav 4 växer upp.
Han sköter nog gården på bästa sätt. När han dör efter drygt 68 år, är gården
överlämnad till äldsta sonen Niklas. Hans syskon gifter sig till andra gårdar.
Niklas gifter sig 1833 med en flicka från grannsocknen
Solberga. Där på gården Vittsten föds Olof 1833, Anna Britta 1840 och Johannes
1841. Därefter går flytten till Höjer Norgård och Niklas tar över gården efter
fadern. Två barn till föds men de dör som små. Niklas var en betrodd man o socknen. Han var
kyrkvärd några år, undertecknade sockenstämmoprotokoll och var en av dem som
tog på sig att vara borgensmän för ett stort lån socknen tagit. Både Niklas o
hustrun Kerstin får långa liv men de levde nog inte så lyckliga. På senare år
verkar Niklas få problem med spriten. I husförhörslängden skriver prästen
”drinkare” och ”fyllhund” om Niklas. När det är dags att lämna över gården är
båda sönerna döda, dottern har gift sig med en torpare/målare. Gården säljs och
köparna är två bröder Bengt och Olof Andersson. Den senare gifter sig med Anna
Beata Larsdotter, brorsdotter till Niklas. Gården blir på så sätt kvar i
släkten. Niklas dör 93 år gammal, då skall han ha varit den äldste i
församlingen.
BohuslänPosted by ML 2017-12-01 19:11Johannes Niklasson 1841-1887 (farfars far)
Ottos barndom likande på ett sätt farmor Anna. Båda blev
faderlösa som små och fäderna hade inte förmåga att sköta gård och pengar.
Fadern hette Johannes Niklasson född 1841 i Solberga sn och modern Johanna
Olsdotter f 1850 i Kareby sn. Otto var yngst av 6 syskon. När han var nästan 2
år dog hans far av lungsot 36 år gammal. Bouppteckningen efter Johannes visar att
familjen var utfattig, skulderna var större än tillgångarna. Det fanns inga
byggnader, de tillhörde Johannes far eftersom han betalat dem. Ottos barnbarn
berättar: ”Denna Johannes skall enl. min mor och morbröder ha spelat bort hela
gården med allt innehåll, inkl. gumman på poker. "Troligen var det
alkoholmissbruk med i bilden. Modern Johanna gifte om sig efter några år och
Otto fick en styvfar.
Till Johannes försvar kan nämnas att det var svårt att vara
jordbrukare. I sockenstämmoprotokollen skrivs om fattigdom och missväxt. 1859
fick socknen ”undsättningslån” från staten för att hjälpa de fattigaste. 1861
ansöker socknen om att få uppskjuta avbetalningarna på lånet, det har varit
missväxt tre år i rad.
Johannes
hade en bror Olof Niklasson (1833-1872) övergav jordbruket och blev i stället
måleriarbetare. I husförhörslängden betecknar prästen honom som ”drinkare”.
Denne Olof dog också ung genom en olycka, ett vådaskott. En tidningsnotis
beskriver vad som hände.
Kareby socken Bohuslän: Målare O Niclasson infann
sig jämte en av sina bekanta hos F Johansson, vilken
håller ölförsäljning samt diversehandel, för att dricka öl.
Under samtal med värden tog denne fram en nybekommen
bössa, vilken han förevisade sina två gäster. slutligen
satte han på geväret en knallhatt och riktade det på
Niklassons kamrat under tilltal: "Nu skjuter jag dig."
Denne fattade i pipan och vred geväret åt sidan, sägande:
"slarva inte- ... fan ladda." Samma experi-
ment förnyades därefter mot Niklasson, vilken emellertid
satt helt lugn. Ögonblicket därpå small ett skott ur gevä-
ret och Niklasson var träffad i underlivet. Han avled
efter 3 a 4 timmar. Man har sig ej bekant, huruvida
Johansson var medveten om att bössan var laddad. Något
gräl eller ovänskap hade det ej varit å färde. Den av-
lidne, som före sin död yttrade att det skett i våda, efter-
lämnar famulj med flera små barn.
Även
Olof lämnade familj med små barn efter sig. Den yngste sonen Adiel född 1872
var ett halvår när fadern dog. Modern gifter om sig, hur Adiels uppväxt blev
vet vi inte men när han är i 20 årsåldern förekommer även han i tidningen. Han
har gjort inbrott och blir fast.
1893 begär han flyttbetyg till Amerika. I Census 1910 för
USA finns han i Chicago med hustru och barn. Kanske fick han ordning på sitt
liv ”over there”.
